Nu när det är jultider hanterar vi paket mer än någonsin. Det gäller både hushåll och företag. Just den omfattande pakethanteringen aktualiserar frågan om producentansvar. Vi har inom EU sedan ett tag ett regelverk som innebär att den som tillverkar och använder produkter som antingen är skadliga för miljön eller som behöver samlas in för återvinning/återanvändning ska betala för detta.

Betalningen baseras då på PP-principen ('pollutor pays prinicple' på engelska) i de fall produkten är miljöskadlig att tillverka eller att produkten huvudsakligen är baserad på miljöskadliga råvaror. Tanken är att den som väljer att tillverka eller använda en produkt som är gjord av något miljöskadligt, när det finns alternativ, ska betala för det sämre miljövalet.

För den del av producentansvaret som bygger på att tillverkare och användare ska betala för insamling och återvinning/återanvändning av produkter ska pengarna gå till de verksamheter som har licens att hantera insamlingen. Ibland står det skrivet att även denna del bygger på PP-principen men det handlar snarare om att ta hand om det som kan återanvändas/återvinnas, för att undvika resursslöseri, än att det är skadligt för miljön.

Den centrala frågan här är vad som gäller för svenska företag. Som inledningen antyder är det förpackningar jag har fokus på. Angående förpackningar står det i Förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar i princip att alla som tillverkar, importerar och använder förpackningar ska betala. Här kan man börja med att konstatera att export av förpackningar inte ingår, för svenska företag, då sluthanteringen av förpackningarna sker i annat land. I förordningen klargörs det vad som menas med förpackning och det klargörs också vad som menas med producent (inkluderar tillverkare, importör och fyllare där de senare är den som lägger något i en förpackning för att skydda eller frakta en annan produkt).

FTI (förpacknings- och tidningsinsamlingen) är den organisation som man som företag ska registrera sig hos för att betala rätt belopp för sin del av ansvaret. Det är de företag som använder förpackningar för att leverera till slutkund, hushållen, som vanligtvis betalar mest. Det beror på att det är hushållen som ska lämna sina förpackningar till återvinningsstationerna. Återvinningsstationerna och allt som sker därefter bär en viss kostnad och det är den som producenterna är med och betalar för. När slutkunden är ett annat företag ser det lite annorlunda ut.

Här kan man då tänka att om man kan undvika förpackningar så kommer man billigare undan eller om man minimerar storleken på förpackningen så blir det billigare. Det är väl troligt att företag tänker så oberoende av kostnaden för producentansvar. Man vinner ju inget på att skicka små saker i stora kartonger. Om det är så att en viss typ av produkt säljs i stora mängder och denna behöver en kartong i specialstorlek får man se över om man kan köpa in ett så stort antal att man tjänar på en kartong med perfekt avpassade mått. Då slipper man frakta luft plus att man använder mindre mängd råvaror för att tillverka kartongen. Kostnaden på producentansvar bseras nämligen på vikt, d.v.s. de tomma förpackningarnas vikt.

En del e-handlesföretag väljer att skicka sina varor i oljebaserade plastförpackningar. Dessa slänger mottagaren i brännbart vilket blir till nyttigheter som värme och eventuellt el men det blir också utsläpp av koldioxid och andra icke önskvärda substanser som hamnar i luften vi lever och andas i. Att bränna förpackningar är ett slöseri med råvaror då man måste hämta upp mer olja för att tillverka nya plastförpackningar. Om man däremot använder kartonger av papper lämnas dessa till återvinning och kan bli till nya förpackningar (eller t.ex. toapapper). Då besparar man avverkning av skog. De företag jag företräder väljer det senare alternativet då vi för det första inte använder plast för den egna verksamheten (andra företag levererar ibland produkter i plastförpackningar) och för det andra minimerar användningen av papper rent viktmässigt. Det senare är vi med och betalar för. Vi har gjort vårt val och det känns som ett bättre ansvarstagande för oss.

Som en sammanfattning kan man säga att resursanvändning kostar, resursåteranvändning kostar också men det är bättre än att slösa med råvaror som antingen finns till begränsad tillgång eller som skadar miljön (och alla oss som lever i den). Den som har företag som använder förpackningar ska registrera sig hos FTI och betala för sin del av producentansvaret så att återvinningen fortsätter att fungera bra och kanske till och med bättre i framtiden.

22 Dec 2018